Jag tycker att Svenska bryggerier (generellt) har gjort lite för lite extrem öl för min smak, jag vet att det finns några, men vi ligger långt efter tex Danmark där var och vartannat bryggeri gör både dubbel ipa, imperial stout och barley wine, många har också börjat ekfats lagra sina öl.
Vad beror detta på?
Kanske på att alla bryggerier måste gå via restauranger eller systembolaget, eller att det inte finns någon lönsamhet i att göra små extrem brygder som bara tilltalar en liten skara öldrickare?
Eller så är vi Svenskar inte mogna för extrem öls boomen som händer i tex: USA och Danmark
Missförstå mig rätt, standarden på öl från Svenska mikrobryggerier är otroligt bra, och visst gör man extremöl.
Men jag skulle vilja ha lite mer dubbel, imperial, extreme, extra allt (och gärna mer frukt också).
Extrem öl behöver enligt mig inte bara vara jättestark och jättebesk, ibland räcker det med att bryggeriet är experiment lystet och gör något udda ibland.
Även om tex: sparris smaksatt öl från Herslev bryghus inte var det bästa jag drack på EBF, så var det riktigt kul och innovativt.
Är det någon som håller med mig? Eller är det jag som är ute och cyklar?
Jag vill inte stöta mig med någon, jag vet att det är tufft att driva bryggeri och jag vet att dom allra flesta helst dricker ljus lager, men jag tycker frågan är aktuell och av intresse!
Jag kollade igenom min egen öl-lista och av 448st Svenska öl som jag provat tycker JAG att dessa kan klassas som extremöl (bara att ölen är stark räknas inte, typ strong ale & strong lager osv).
Ahlafors Russki Imponerande Stout 2005 Ahlafors Bryggerier
Nils Oscar Imperial Stout Nynäshamns Ångbryggeri 101 Oktan Imperial Stout Nynäshamns Ångrbyggeri Bötet Barley wine Närke Kultur Bryggeri Kaggen Närke Kultur Bryggeri Stormaktsporter Ocean Järntorgets Arbetarporter Ocean Bryggeriet Slottskällans Imperial Stout Dessa öl skulle jag också vilja nämna: Dugges 1/2 Idjit Dugges Ale & Porterbryggeri Grebbestad Lunator Grebbestad Bryggeri Hantverksbryggeriet Munken Nynäshamns Ångbryggeri Sotholmen Extra Stout Nynäshamns Ångbryggeri Smörpundets Porter 2005 Fatlagrad Närke Kultur Bryggeri Black Golding Starkporter Ölands Gårdsbryggeri Tokens Röklakritsporter Med reservation för att jag inte provat ALLA Svenska öl, och kan ha glömt någon. |
Lämna gärna en kommentar om du har någon åsikt.
Läs gärna också gärna Double bastards inlägg om Bötet Barley Wine från Nynäshamn Klicka HÄR!!!
En rolig bild får jag lägga in, Kjell-Einar & Kjetil från Nögne Ö gör reklam för en Mikkeller Black (imperial stout på 17,5%).
11 kommentarer:
uopsy.. Jag kan inte göra något annat än att hålla med till 100% jag har gått och tänkt på samma sak väldigt länge. Det här är en av anledningarna till att jag nästan aldrig blir speciellt exalterad över svensk öl. Jätte bra och väldigt aktuellt inlägg! Jag har fått väldigt få wow upplevelser av svensk öl och nu, i den här tiden så är "wow faktorn" en som spelar roll, iaf för mig. Känslan av att öppna upp en stor färsk flaska, extrem humlebomb eller hälla upp en kolsvart fatlagrad och respektingivande lyx imperial stout i en stor konjakskupa är en härlig känsla, en känsla som jag nog aldrig har fått från svensk öl.
Mja, jag är också beredd att hålla med. Är nog dags för en imperial ipa från något bryggeri tycker man, kanske Oppigårds? Har åtminstone läst att de ska börja göra lite starkare
grejer, typ barley wine, någonstans.
En Imperial IPA av Oppigård hade jag köpt flera av. Fler IIPA åt folket :)
Hmm. Fick jag välja ett bryggeri så skulle det nog vara en dubbel-ipa från Nynäshamn, det hade varit nåt. Men Oppigårds, varför inte?
Vad det gäller extremöl åt folket så kanske Dugges hinner först - hörde för ett par månader sedan att nevermind the bollox ska ersätta vanliga bolloxreceptet och det vore ju trevligt.
Håller med! Personligen skulle jag även vilja se mer rököl på marknaden. Bäst hittills är "Helsinge Rököl", även "Anders Göranssons Bästa Rököl" funkar.
Bästa svenska rökölen hittills tycker jag är Närke Häklefjäll. Drack den för något år sedan på OT.
Mja, Nynäshamn borde nog lyckas rätt bra med en sådan också. :)
Jag sitter och hoppas på att något svenskt bryggeri lyckas brygga en IIPA/DIPA som kan komma in i ordinarie sortimentet hos Systembolaget någon gång... det vore något det.
Jag har också tänkt på detta länge och frågat mig varför inte fler svenska bryggerier gör lite stöddigare öl ibland. Självklart spelar ekonomin in. Men det borde ju bero på något mer.
Kan det bero på att vi har en solid hembryggarförening sedan länge, som så att säga vant sig vid de klassiska öltyperna, och flera bryggare sedan gått vidare till kommersiell bryggeriverksamhet? Att man liksom förstockats i sin tradition? Jämfört med danskarna, som snabbt apat efter USA när det gäller ölbryggning?
De svenska öltypsdefinitionerna (SHBF:s) innefattar t.e.x. inte Imperial IPA som egen stil, medan de danska deffarna har en sådan klart och tydligt. En Imperial/Double IPA från Danmark gick dessutom vidare till Skandinaviska Mästerskapen i våras. Det hade troligen inte gått här i Sverige, då öltypen enligt många öldomare är alltför okänd, till skillnad från t.e.x. Danmark. "Jag har aldrig smakat en sådan" har hörts från öldomarhåll. Vilket är naturligt, då öltypen inte finns (sånär som på Dugges Never Mind The Bollox) här. Det är tråkigt.
Nej, så fort (och det tar nog sin gilla tid) det blir lättare att starta, och driva bryggeri kommer vi säkert få våra svenska extrembrygder till livs.
Spännande ämne! - Jag har tänkt lite på det där också, att svenska bryggerier ibland känns lite försiktiga och kanske t o m fantasilösa. Å andra sidan känns extremöl-trenden lite uttjatad nu. Jag tycker SB köper in för mycket sånt nu, framför allt från Amerika. Så några fler IIPA, DIPA IS osv känns lite halvkul. Däremot hade varit spännade med fler kryddor, frukter, maltsorter osv. Mer humle vete tusan om det behövs... däremot kanske nya, inhemska sorter, om möjligheterna därtill finns?
det är kanske är därför det så smått börjar gå åt helvete för de danska bryggerierna...
Skicka en kommentar